PANIK
Så har den drabbat mig igen, som alltid när jag inte kan röra på mig som jag vill och brukar så kommer den, den förbannade paniken. Det känns om man ska slitas i stycken och vet inte vart man ska ta vägen. Längesen jag kände såhär nu.. Men nu är det så och det känns verkligen som om jag ska sprängas innifrån, kommer från hjärtat ut i armarna, benen till fingrarna, tårna och typ krampar , kan inte beskriva det bättre..
HATAR när den känslan drabbar mig, särskilt när jag inte kan göra något åt den, att bara sitta här på rummet utan att ha något att göra eller något planerat att göra gör ju inte saken bättre. Det finns även en massa måsten i huvudet när man känner såhär, jag måste skriva klart källgranskningen men sen är det inte mer jag måste även om det känns som om det är 100000000000000 saker jag måste göra. USCH.
Känns som om det inte kommer släppa förrän jag sitter i bilen på väg hem på Fredag, men de hoppas jag verkligen det gör. Vet inte vad jag ska göra för att det ska släppa, försöka slappna av kanske, Haha, inte lätt!
Har nog kollat på klockan typ 1 miljon gånger också, vill bara att tiden ska gå så att jag kan sätta mig och kolla på tv och då känna att det inte finns något annat att göra och sen gå och lägga mig och sova, riktigt riktigt länge så jag slipper göra något annat.
Ja tror de va den där magonten som startade allt.
