Man vill alltid ha det man inte kan få...
God dag!
Sitter i Ahla och försöker plugga. Det är inte lätt när tankarna fladdrar iväg hela tiden.
Gårdagen blev ju som den blev. Inget roligt slut men det är väl ändå bättre att veta, att båda två har klart för sig vad som är vad. Frustrationen är iaf borta nu. Att inte veta är nog den värsta känslan. Inte för att det känns bra nu heller. Men bättre ändå, en lättnad fast ändå saknad.. redan.. Varför känner jag aldrig samma som den andra? Antingen känner jag för lite eller så känner jag för mycket. Det är väl så det är. Egentligen var jag väl förberedd på det här, jag hade väl förväntat mig det men ändå smäller det till. Det gör ont att veta att man inte är tillräklig för någon som man tycker är mer än tillräklig för en själv. Tillräklig var kanske fel ord... men helt enkelt att man inte är speciell för den personen när den är så speciell för mig. Att veta att han inte tänker på mig när jag tänker massor på honom. Thats life.
Just nu känns allt för jäkligt, tomt och konstigt när man vet att det aldrig kommer bli på det viset igen... men jag antar att det släpper så småningom! Det är iaf inget jag ångrar utan vi har haft en grym tid.
Nej nu får jag ta och fokusera om och plugga mera. Inget blir ju bättre av att jag inte klarar tentan imorgon :) Kankse att någon borde komma hit och skratta lite så att jag får min dos av skratt idag med för idag är jag inte på något skratthumör...
Kommentarer
Trackback
