Lidingöloppet!!!
Ja nu i helgen var den stora helgen. Helgen i Lidingö, stockholm och ett lopp som skulle springas på 3 mil.
Fredagen bestod utav resa dit, installera sig på hotellet, hämta nummerlapp och kolla mässan som jag måste säga att jag är ganska besviken på, liten, trång och inte alls mycket kul... På kvällen var det uppladdning med pastakalas i ett tält där, kan inte påstå att det var supergott men det var väl en bra uppladdning iaf!
Sen fortsatte uppladdninen med salta nötter på hotellet.
Lördagen vaknade vi vid 8 på morgonen och gick upp och åt en bra frukost och sen hängde vi lite på hotellrummet. Jag låg och läste och var inte särskillt nervös..
Sen tog vi bussen till loppet och väl där förstod jag vad det var jag skulle göra... Jag ska snart springa tre mil, åh herregud jag har tränat för lite, de var en hel månad sedan jag sprang de där 19 km å då är det ändå en hel mil kvar.. Kom ihåg känslan hur ont det gjort i knäna, hur trött jag var i benen efter bara den rundan.. Jiiises det här skulle aldrig gå. Började få en spänningshuvudvärk precis som till en del fotbollsmatcher.. Det fick bli en tablett och sen sansa sig lite.
Kan inte påstå att jag blev mindre nervös. Först när startskottet gick och vi började springa släppte de, herregud de här har jag gjort 1000 gånger, det är bara att sätta ena foten framför den andra! :D
Första kilometern var som att springa i en stor gyttjepöl.. Det var halt, det var tungt och det var trångt. Flera gånger fick jag stanna till för att det var folk ivägen. Haha vet inte riktigt vad jag skulle tro.. Skulle det vara såhär hela vägen så skulle det bli jobbigt..
Första milen hade de sagt skulle vara den enklaste... Den skulle vara flack och lättsprungen... Eeehm.. Ja alltså jo den var enkalre än de andra "milarna" men flack...? nej!!!! Det var minsann jädrans massa backar där också hela tiden även om de inte var superbranta eller superlånga... Så efter en mil tänkte jag ok, det här var det lätta.. HUR FAN SER RESTEN UT!? OCH nu är det som ett Göteborgsvarv kvar.. Ok, de e ju bra...
Andra milen var som sagt ännu värre än första då gick det verkligen upp, ner, upp ner, upp, ner...osv. Jäkligt psykiskt att när man precis klarat en backe å änker Yees nu jäklar så springer man några meter ner å sen ser man åh nej en till backe.. Det är svårt men jag gav mig tusan på att jag skulle springa upp för alla backar i det partiet och det gjorde jag också då.
Så då till sista milen... Efter att ha tagit det lite chill några km kanske mellan 19-23 km och sprungit långsamt och gått uppför vissa backar fick jag vid ja som sagt 23 km en jäkla energi (fråga mig inte var den kom ifrån.. Kanske var det kicken av att aldrig ha sprungit så långt..?) Jag ökade lite och sprang förbi supermånga under kilometrarna fram till 3 km kvar eftersom alla var rejält trötta då. På de sista 5 km skulle det vara 2 superstora backar, jag såg mer typ 5-6 stycken?? Men jag sprang på bra och nu hade det börjat bränna riktigt rejält i låren.. Vid 3 km kvar tog jag lite sportdryck tog de lite lugnt fram till 1 & ½ km kvar sen ökade jag igen. La in en rejäl spurt på upploppet och tyckte jag flög förbi massor med folk, haha.
Det var kul sen när jag väl stannade tog det lixom stop och benen gick knappt att röra längre, so much för den adrenalinet, haha!
Efter det har det gått från att göra ont i låren till att göra ont i hela kroppen och idag (måndag) kan jag kanppt röra mig, haha.. Aldrig varit med om något liknande men det ska väl kännas efter 3 mil... :D
Sjukt nöjd med min insatts iaf, 3.34 sprang jag på och jag kan säga att det var GALET mycket jobbigare än vad jag trodde det skulle vara.. Men nu är det gjort och jag kommer nog dyka upp där igen!!! :D:D:D
Kommentarer
Trackback
