blajblaj

Usch vad jag är omotiverad och lat och onergisk och bara allmänt sur på allt idag. 
Hur ska jag vände den här dagen!? 
Jag blir bara besviken på mig själv hela tiden. Bestämmer saker som jag ändå inte gör sen. Blir mer omotiverad och allt skiter sig ännu mer. Har typ 1 miljon saker att ta tag i. Jag borde skriva program, fixa gammalt csn-strul, lämna in sista skattegrejset till företaget, jag borde städa, jag borde laga mat, jag borde träna, jag borde väl iaf gå ut och ta lite luft. Men samtidigt nej jag är trött och sliten, sitter inte förkylningen kvar än?, kanske bättre att jag bara är inne och vilar. Men åh det är så tråkigt att vila, vad ska jag göra då, läsa en bok? Hm men ok då borde det vara en bok jag får ut något av, ska jag läsa i träningsboken, men uh nej nu blev det ingen skön vila längre. Ok jag borde äta ett litet mellanmål, jag är ju ändå hungrig, oj det blev ett stort mellanmål och ohj jag fortsatte,. Jag skulle ju inte äta någon choklad idag men hur fasen slank den ner? Jag trodde väl jag skulle bli lite piggare av den där chokladen, att den skulle ge mig svaren på vad jag egentligen ska göra men nej det gjorde den inte och oops där slank en till ner för visst kanske DEN skulle ge mig energin då? Opps nu har vi hamnat i en upp och nedgång lite pigg efter choladen, ösa på i 10 minuter och sen är vi tillbaka till sötsuget efter mer choklad då energin tagit slut igen. Jag skulle fasen inte tagit nån från början. 
Haha det är sjukt. Alla dessa beslut. Kan någon komma och fatta beslut åt mig. Skriv ett schema för hela mitt liv tack. När vad hur, hur mycket, hur länge, hur ofta`? 
Nu ska jag snart åka till statoil och jobba min 3:e stängning. Nej det är inte snart, det är om 3 timmar och jag kommer mycket väl hinna med att göra massa saker. Men det kommer jag inte göra för idag är ingen bra dag. Idag är ingen energi-dag. Idag är en ta dig igenom dag och försök att inte hitta bortförklaringar till varenda liten jävla sak. Chokladen ska inte ätas och träningen borde egentligen bara göras, det finns inga ursäkter för det. Det kräver bara en JÄVLA SKÄRPNING.
Vakna upp - ta tag i ditt liv och GÖR NÅGOT MED DET.
Fy fan.
Imorgon.
Alltid imorgon. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0